Alexander

-

När jag (och stor del av mahayanakulturen) talar om mental lycka så menar jag helt enkelt den lycka som inte är påverkad av materialism. Jag vill mena att det är vårt sinnestillstånd opartiskt från ytterligheter som är den primära faktorn i fråga om att bli sant lycklig. Självklart menar jag då inte att vi ska förneka våra mest nödvändiga och grundläggande behov, dvs mat, boende, värme etc. Däremot kommer överflöd alltid missgynna oss. Kanske inte till en början, men tids nog. Vi får inte haka upp oss på förgängligheter såsom pengar i mängder, fina möbler, dyra kläder osv. Inte heller ideal om den perfekta kroppen, social status, "rätt" umgänge mm. Att tänka för mycket "vill ha" tankar och sträva efter att få dessa saker eller uppnå dessa ideal kommer även om det mot förmodan inte skapar dig lidande, absolut inte ge dig någon sann lycka.

Både du, jag och alla andra människor har det enda som krävs för att bli lyckliga: vårt psyke.

-

Det här är svårt, och det tillhör absolut inte vårt västerländska tänk. Att hitta njutning i materialism är en vardag för många av oss. Problemet är att många blandar ihop njutning och lycka. Njutning kan du få av en mängd saker som missgynnar både dig och andra i det långa loppet, medan lycka är bestående, och bygger på en sann känsla av kärlek. Njutningen är tillfällig, och är baserad på begär. Oavsett vad du finner din njutning i, så är den kortsiktig. Det kan kännas förvirrande och vara svårt att veta vad som då räknas som njutning, och vad som ger dig sann lycka. För att göra det enkelt, någonting som kan göra dig fullkomligt lycklig, kan du äga, eller känna hur mycket som helst av, utan att det kan skada dig eller ge dig olycka, föremålet eller känslans samma natur är per definition lycka. Njutningen och andra sidan är förgänglig, och kan skada dig. Till exempel din favoriträtt är en njutning att äta, men du äter bara tills du blir mätt, fortsätter du kommer du få väldigt ont i magen. Alltså finns det inte någon sann lycka i din njutning. Den kan rent av skapa dig ett konkret lidande. Även om du inte äter för mycket, utan äter lagom mängd av rätten, men gör det varje dag så kommer du med största sannolikhet att tröttna mer och mer, och tillslut inte vilja veta av maträtten alls. Helt plötsligt är till och med njutningen borta.

-

Däremot medkänsla och kärlek, som är grundläggande faktorer till sann lycka kan du aldrig känna för mycket av. Det kommer alltid att gynna dig. Vi måste vara väldigt varsamma med värdet vi sätter på ting i våra liv! Lägger vi vår lycka i pengar och rikedomar, och värderar det högst av allt, så tar vi en stor risk. Vad händer om vi förlorar vår rikedom? Vi har baserat vår lycka på någonting förgängligt, och kommer känna stor olycka ifall detta händer.

Har vi och andra sidan lagt vår lycka i händerna på oss själva, vårt eget psyke och kännande, och hittat nyckeln till sann fullkomlig lycka i medlidande och kärlek, då kommer vi vad som än händer, alltid ha vår källa till lycka, och aldrig behöva förlora den. Vi har hittat någonting bestående!

-

Det här är ett ämne som kan gå väldigt djupt, då det är en väldigt stor del av buddhismen, men jag har försökt hålla det på en grundläggande nivå. Den här bloggen kommer till en början hålla en ganska låg ribba, och ska kunna läsas av någon som är helt okunnig om buddhismen. Ni som är familjära med buddhismen, och framförallt mahayana, finner nog inget stort intresse i det jag skriver på ett bra tag framåt. Har ni dessutom läst litteratur från Dalai Lama så kan nog mycket av det jag skriver kännas lite som en favorit i repris då han dels är en stor inspiration för mig, men även på grund av att mycket av det han skriver är väldigt väsentligt och redan upplagt på ett bra sätt som vore synd att ändra på. Jag kommer ett tag till låna mycket grundläggande filosofi och religion från buddhismen och Dalai Lama, men kommer senare luta mig mer på helt egna tankar. Här slutar hur som helst dagens inlägg.

-

Jag tror vi har fel fokus, speciellt här i väst, redan från början. Inom t ex psykiatrin talar man om att lindra symptomen, dämpa ångesten och depression etc. Vi talar om hur vi ska göra problemen mindre. Borde inte ambitionen vara att blir kvitt problemet helt och hållet istället?

Våran rädsla för problem och lidande är väldigt problematisk. Många av oss är rent ut sagt livrädda för lidandet, och vill undvika det till varje pris, vilket många gånger blir ett praktikexempel på hur vi misslyckas med att bli kvitt våra problem. Många människor jobbar nästan hela sin vakna tid. Endel bygger sina liv efter en mall som aldrig tillåter dom att vara ensamma utan hela tiden sysselsatta. Andra tar till alkohol och droger för att glömma sina problem.

-

Så till min poäng:

Vi bör till varje pris undvika att känna rädsla inför våra problem! Felet vi gör är att vi ser lidandet som någonting onaturligt. Som vi till dess spets försöker undvika. Vi lever i någon sorts illusion om att vi kan undvika lidandet, när lidandet i själva verket är en precis lika stor del i livet som lyckan. Lidande är någonting som alltid kommer finnas i våra liv. Men om vi kan acceptera lidandets existens, och väljer att se det som någonting helt naturligt, vilket det faktiskt är, så kommer vi lättare kunna handskas med problemen vi har, och helt plötsligt verkar vårt lidande inte ha lika stor betydelse. Målet här bör alltså inte vara att eliminera lidandet. Inte heller gömma oss för det. Målet bör vara att lära oss leva med vårt lidande, och med objektivitet inse att ditt lidande bara är tillfälligt så länge du inte matar det, och dessutom ett gott tecken på att allting är precis som det ska!

Vi får väl se om det här drar igång på riktigt. Tanken är att detta ska vara en blogg där jag filosoferar av mig, och försöker bidra med tankar om livet. Min övertygelse är att alla människors absolut största strävan är att uppnå lycka i så hög grad som möjligt, och därför kommer denna blogg till stor del hantera just detta ämne. Mitt sätt att försöka nå lyckan är till stor del genom att utöva buddhism både i praktiken och mentalt. Jag kommer dela med mig av mina tankar, tips och råd så helhjärtat jag förmår, och kommer försöka anpassa dom så väl som möjligt oavsett religiös tro eller etnisk bakrund.

Diskussion är mer än välkommet. Kommentarer, medhållande, frågande eller kritiska är alltid uppskattat och kommer att uppmärksammas, besvaras, och om dom har ett okej värde även publiceras om så önskas.

Övrigt flams och trams kommer med all säkerhet också förekomma!

Vi får väl se om det här drar igång på riktigt. Tanken är att detta ska vara en blogg där jag filosoferar av mig, och försöker bidra med tankar om livet. Min övertygelse är att alla människors absolut största strävan är att uppnå lycka i så hög grad som möjligt, och därför kommer denna blogg till stor del hantera just detta ämne. Mitt sätt att försöka nå lyckan är till stor del genom att utöva buddhism både i praktiken och mentalt. Jag kommer dela med mig av mina tankar, tips och råd så helhjärtat jag förmår, och kommer försöka anpassa dom så väl som möjligt oavsett religiös tro eller etnisk bakrund.

Diskussion är mer än välkommet. Kommentarer, medhållande, frågande eller kritiska är alltid uppskattat och kommer att uppmärksammas, besvaras, och om dom har ett okej värde även publiceras om så önskas.

Övrigt flams och trams kommer med all säkerhet också förekomma!